Skolan

Introduktion & lärande organisation

Skolan har berörts delvis redan i den skakande omvärlden men kommer här att få sin centrala del och sin stora uppmärksamhet. Jag kommer att börja med att titta på hur skolan kan organiseras för lärande digitalt utifrån två exempel baserade på två olika teknologier med utgångspunkt i Peter Senges teori om lärande organisationer som han skriver om i boken The fifth discipline. Peter Senge om fem discipliner som han menar är grunden för en lärande organisation. Dessa fem discipliner är:

  1. Personligt mästerskap
  2. Tankemodeller
  3. Gemensamma visioner
  4. Teamlärande
  5. Systemtänkande

Nedan finns två exempel på hur en sådan lärande organisation skulle kunna utvecklas med digitala medel.

Lärande organisation med Moodle

Personligt mästerskap handlar om att individen måste växa och lära. Det är individen som skapar en vision som tar sikte på resultatet. Utifrån de nationella styrdokument som skolan har som bas för sin verksamhet bör eleven tillsammans med läraren formulera personliga mål för studierna. För att eleven ska kunna sätta personliga mål som läraren tillsammans med eleven sedan kan följa upp kommer modulen Checklist i Moodle att användas. I Checklist kan eleverna sätta upp personliga mål som läraren sedan kan ticka av efterhand som de blir klara. Läraren kan också ge eleven feedback för var och ett av de olika målen.

Genom att använda det flippade klassrummet kan tid frigöras för att handleda den enskilde eleven på individnivå och för att arbeta med att tillämpa det innehåll som eleven tagit del av innan denne kom till skolan. Tillämpningen av innehållet kommer att ske i projektform med handledning och stöd från lärare. Formen för arbetet med projekt kommer att bestå av fyra olika steg:

  1. Gruppindelning och ämnesval
  2. Research
  3. Produktion med dagbok
  4. Reflektion över lärande

Eleverna kommer under den första fasen att dela in sig i grupper. Dessa grupper kommer sedan att vara de grupper de arbetar i under arbetet med projektet. För att göra gruppindelningen kommer vi att använda en modul i Moodle som heter Group choice. I denna modul kan man som lärare sätta upp tomma grupper där eleverna sedan kan välja vilken grupp de ska vara i. Läraren kan definiera hur vardera grupp ska vara i inställningarna för modulen. Därefter ska eleverna i sina respektive grupper diskutera sig fram till vilket ämne de vill skriva om inom ramen för det arbetsområde vi arbetar med. Genom tid på lektion för dessa diskussioner och genom ett forum i Moodle som är inställt så att endast läraren och den enskilda gruppen ser vad som skrivs där får eleverna en stor möjlighet att föra dessa för den vidare processen viktiga diskussion. Den andra fasen är research. Eleverna kommer nu in i en fas där de ska söka information och kunskap om det område de har valt att arbeta med. Genom en wiki i Moodle som är inställd så att varje grupp har varsin wiki som bara den enskilde gruppen och läraren kan se kommer eleverna att få dokumentera det de kommer fram till genom sin research. Vidare kommer eleverna via ett block i Moodle som heter “Social bookmark” att kunna dela med sig av intressanta länkar inom det arbetsområde vi arbetar med till varandra.

Eleverna kommer efter fasen med research att komma in i den tredje fasen. En fas om handlar om att dokumentera sitt arbete och producera ett resultat. Dokumentationen av arbetet kommer ske fortlöpande under tiden som eleverna arbetar med denna fas. Vi kommer att använda bloggar i Moodle som är inställda så att endast den enskilda gruppen och läraren kan se vad respektive grupp skriver i sina respektive bloggar. Genom en wiki av samma karaktär som den som eleverna använde för att dokumentera research arbetet kommer eleverna att få arbeta med produktionen av resultatet. Resultatet kommer att vara den wiki eleverna arbetar fram under den tredje fasen i arbetet med projektet. I den sista fasen kommer eleverna enskilt att få reflektera över sitt egna lärande utifrån de personliga mål som eleverna har satt upp för arbetsområdet. Denna reflektion kommer eleverna att skriva på en wiki i Moodle som är uppsatt så att det endast är den enskilde eleven och läraren som ser vad som skrivs där. Reflektionen ska omfatta nedanstående frågor:

  1. Hur har du utvecklats under arbetet med projektet i relation till de mål du satte upp?
  2. Vad har fungerat bra under projektet och vad har fungerat mindre bra under projektet för dig som individ?
  3. Vad kan du göra för att det som funkade mindre bra under detta projekt ska fungera bra i nästa projekt?

Vidare kan den enskilde elevens utveckling uppmärksammas genom lärande reflektionssamtal mellan elev och lärare. Att dessa samtal har en strukturerad dagordning där punkterna på denna dels avhandlas och dels dokumenteras är viktigt. Dagordningen för dessa samtal är:

  1. Vad har varit bra under veckan och vad kan bli bättre till nästa vecka?
  2. Hur vill du att vi att vi arbetar för att förbättra det som inte funkat under veckan?
  3. Feedback från läraren
  4. Övriga frågor

Tankemodeller är den andra disciplinen som Peter Senge talar om för att skapa en lärande organisation. Peter Senge menar att vi alla har föreställningar om hur världen ser ut och om hur den fungerar. Dessa tankemodeller kommer att bestämma hur vi handlar i olika situationer då de bestämmer vad vi ser. Detta berör även situationer där lärande sker. Hur vi ser på lärande får konsekvenser för hur vi handlar i lärandesituationer. Genom att våga utmana våra egna tankemodeller kan vi inte bara se vårt egna handlande utan också se hur vi kan förändra vårt sätt att tänka och handla. Om vi ska översätta detta till lärandesituationer så kan man säga att genom att våga utmana vårt egna sätt att se på lärande så kan vi få syn på vårt egna sätt att tänka kring lärande och vi kan få syn på vad vi kan förändra i lärandesynen för att handlandet i situationer där lärande sker ska bli bättre.

Genom att ta de sista fem till tio minuterna av lektionen till att reflektera över vad som funkat och vad som inte funkat i relation till det egna lärandet kan eleverna bli medvetna om sitt sätt att tänka kring lärande och vad som är bra och vad som kan bli bättre i situationer där lärande sker. Ett sätt att genomföra detta kan vara genom att eleverna får skriva i ett häfte där de samlar sina reflektioner över det egna lärandet. Ett annat sätt kan vara via Socrative:s funktion “Exit tickets”.

Peter Senge talar om vikten av att ha en gemensam vision som alla arbetar mot för att uppnå en lärande organisation. En sådan vision ger ett mål för den utveckling som sker inom den lärande organisationen. För att en gemensam vision ska fungera väl måste den enligt Senge vara väl förankrad hos de som ska arbeta för att nå visionen. Var och en måste få känna att de är en del av att nå målet, men samtidigt vara väl förtrogen med att man måste arbeta tillsammans för att nå målet. I skolans fall kan den gemensamma visionen eller basen om man så vill som Senge talar om vara den demokratiska värdegrunden såsom den beskrivs läroplanen för grundskolan (2011).

Den demokratiska värdegrunden kommer att förankras genom att eleverna i mindre grupper en gång i veckan får tillfälle att diskutera en av läraren formulerad fråga som berör den demokratiska värdegrunden och de mänskliga rättigheterna. Diskussionen ska pågå i minst 15-20 minuter. Detta samtal kan motiveras utifrån skolans styrdokument där man under kapitel 2.1 Normer och värden kan läsa: “Läraren ska klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet.”.

Att arbeta i team är den fjärde disciplin som Senge menar är viktig för att kunna nå en lärande organisation. Lärandet inom teamet menar Senge är en process som utvecklar förmågan inom gruppen att få fram det resultat som gruppen vill ha. Att ha en diskussion inom gruppen är viktigt, men det är ännu viktigare menar Senge att ha en dialog. Det är genom dialogen som alla kan nå längre än vad de kan individuellt. Inom gruppen måste det få finnas olika tankar och idéer om hur man når målet eller målen.

Att arbeta med andra kräver mycket övning och man måste lära sig att lära både av och med varandra. Att ta in stödfunktioner som bloggar, wiki och sociala bokmärken är ett försök att bidra till att underlätta dels den övning som Senge talar om och dels att kunna lära av och med varandra. Genom de projektarbeten som finns beskrivna under rubriken “Personligt mästerskap” i detta dokument kommer eleverna att kunna träna på att arbeta tillsammans med andra i team. Att eleverna ska utveckla sin förmåga att arbeta tillsammans med andra framkommer också av LGR 11 under det första kapitlet i avsnittet Skolans uppdrag där man kan läsa: “Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt och tillsammans med andra.”.

Den femte disciplinen som Senge talar om är systemtänkande. Att se helheten och hitta olika lösningar som är hållbara på längre sikt är här viktigt. Att hitta en balans i den feedback som ges är enligt Senge viktigt för att man ska kunna nå de mål man satt upp. Denna balans är inte lätt att hitta och det är viktigt att vara medveten som lärare om komplexiteten i att ge och ta feedback.

Lärande organisation i molnet

Personligt mästerskap handlar om att individen måste växa och lära. Det är individen som skapar en vision som tar sikte på resultatet. Utifrån de nationella styrdokument som skolan har som bas för sin verksamhet bör eleven tillsammans med läraren formulera personliga mål för studierna. För att eleven ska kunna sätta personliga mål som läraren tillsammans med eleven sedan kan följa upp kommer vi att använda de elevmappar i kombination med Google docs som finns i Google drive. En elevmapp som bara den enskilde eleven och läraren har tillgång till. Eleven skapar ett dokument i Google drive som där denne sedan sätter upp personliga mål utifrån de nationella kunskapskraven. Genom att dokumentet är kollaborativt, dvs. elev och lärare kan skriva i realtid samtidigt så kan läraren enkelt hjälpa eleven i arbetet med att sätta upp målen.

Genom att använda det flippade klassrummet kan tid frigöras för att handleda den enskilde eleven på individnivå och för att arbeta med att tillämpa det innehåll som eleven tagit del av innan denne kom till skolan. Innehållet kommer att förmedlas via Google drive och bestå av länkar, filmer, presentationer och så vidare. Tillämpningen av innehållet kommer att ske i projektform med handledning och stöd från lärare. Formen för arbetet med projekt kommer att bestå av fyra olika steg:

  1. Gruppindelning och ämnesval
  2. Research
  3. Produktion med dagbok
  4. Reflektion över lärande

Under den första lektionen kommer läraren dela in eleverna i grupper om mellan 2-4 elever i vardera grupp. Dessa grupper kommer vara de grupper som eleverna arbetar i under projektet. När eleverna är indelade i grupper kommer läraren skapa gruppmappar i Google drive där varje grupp har sin egen mapp som den enskilde gruppen och läraren kan se. Varje grupp sätter upp ett dokument i sina respektive mappar för att kunna brainstorma och diskutera sig fram till vilket ämne som gruppen vill arbeta med inom ramen för det arbetsområde vi arbetar med. Genom detta kollaborativa dokument i Google drive och via tid på lektion finns stora möjligheter att diskutera fram ett bra ämne inom respektive grupp. Den andra fasen är research. Eleverna kommer nu in i en fas där de ska söka information och kunskap om det område de har valt att arbeta med. Genom ett dokument i Google drive som eleverna skapar ska de dokumentera ner den research som de genomför i denna andra fas. Via en mapp som läraren skapar i Google drive som alla elever och läraren kan se kommer eleverna att kunna dela med sig av länkar som är av intresse för arbetsområdet vi arbetar med till varandra. Eleverna ska när de inleder den tredje fasen skapa två dokument till i sina respektive grupp mappar. Det ena dokumentet ska användas för att dokumentera processen fram till resultatet. En form av dagbok över lärande processen kan man säga. Det andra dokumentet är det dokument som ska vara resultatet av projektet. Detta dokument ska heta ”Resultat av projektarbete”.

I den sista fasen kommer eleverna enskilt att få reflektera över sitt egna lärande utifrån de personliga mål som eleverna har satt upp för arbetsområdet. Denna reflektion ska göras i ett dokument som eleven skapar i sin personliga elevmapp i Google drive som bara läraren och den enskilde eleven kan se. Reflektionen ska omfatta frågorna:

  1. Hur har du utvecklats under arbetet med projektet i relation till de mål du satte upp?
  2. Vad har fungerat bra under projektet och vad har fungerat mindre bra under projektet för dig som individ?
  3. Vad kan du göra för att det som funkade mindre bra under detta projekt ska fungera bra i nästa projekt?

Tankemodeller är den andra disciplinen som Peter Senge talar om för att skapa en lärande organisation. Peter Senge menar att vi alla har föreställningar om hur världen ser ut och om hur den fungerar. Dessa tankemodeller kommer att bestämma hur vi handlar i olika situationer då de bestämmer vad vi ser. Detta berör även situationer där lärande sker. Hur vi ser på lärande får konsekvenser för hur vi handlar i lärandesituationer. Genom att våga utmana våra egna tankemodeller kan vi inte bara se vårt egna handlande utan också se hur vi kan förändra vårt sätt att tänka och handla. Om vi ska översätta detta till lärandesituationer så kan man säga att genom att våga utmana vårt egna sätt att se på lärande så kan vi få syn på vårt egna sätt att tänka kring lärande och vi kan få syn på vad vi kan förändra i lärandesynen för att handlandet i situationer där lärande sker ska bli bättre.

Genom att ta de sista fem till tio minuterna av lektionen till att reflektera över vad som funkat och vad som inte funkat i relation till det egna lärandet kan eleverna bli medvetna om sitt sätt att tänka kring lärande och vad som är bra och vad som kan bli bättre i situationer där lärande sker. Detta kommer att ske genom att eleverna innan vi börjar arbeta med detta skapar en mapp i sina personliga elevmappar i Google drive. I denna mapp skapar eleverna ett dokument där de under de sista tio minuterna på lektionstid reflekterar över vad som har funkat och inte funkat i relation till detta egna lärandet. Dokumentet ska ha ämne och datum för dagen som namn. På detta sätt kan eleven snabbt gå tillbaka till ett dokument vid ett senare tillfälle som berör ett visst ämne eller dag och kolla på vad denne skrev där och då.

Vidare kan den enskilde elevens utveckling uppmärksammas genom lärande reflektionssamtal mellan elev och lärare. Att dessa samtal har en strukturerad dagordning där punkterna på denna dels avhandlas och dels dokumenteras är viktigt. Dagordningen för dessa samtal är:

  1. Vad har varit bra under veckan och vad kan bli bättre till nästa vecka?
  2. Hur vill du att vi att vi arbetar för att förbättra det som inte funkat under veckan?
  3. Feedback från läraren
  4. Övriga frågor

Dokumentationen för mötet kommer inte att publiceras i Google drive. Eleven kan dock på begäran få ut dokumentation för det egna mötet från läraren. Peter Senge talar om vikten av att ha en gemensam vision som alla arbetar mot för att uppnå en lärande organisation. En sådan vision ger ett mål för den utveckling som sker inom den lärande organisationen. För att en gemensam vision ska fungera väl måste den enligt Senge vara väl förankrad hos de som ska arbeta för att nå visionen. Var och en måste få känna att de är en del av att nå målet, men samtidigt vara väl förtrogen med att man måste arbeta tillsammans för att nå målet. I skolans fall kan den gemensamma visionen eller basen om man så vill som Senge talar om vara den demokratiska värdegrunden såsom den beskrivs läroplanen för grundskolan (2011).

Den demokratiska värdegrunden kommer att förankras genom att eleverna i mindre grupper en gång i veckan får tillfälle att diskutera en av läraren formulerad fråga som berör den demokratiska värdegrunden och de mänskliga rättigheterna. Diskussionen ska pågå i minst 15-20 minuter. Detta samtal kan motiveras utifrån skolans styrdokument där man under kapitel 2.1 Normer och värden kan läsa: “Läraren ska klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet.”.

Att arbeta i team är den fjärde disciplin som Senge menar är viktig för att kunna nå en lärande organisation. Lärandet inom teamet menar Senge är en process som utvecklar förmågan inom gruppen att få fram det resultat som gruppen vill ha. Att ha en diskussion inom gruppen är viktigt, men det är ännu viktigare menar Senge att ha en dialog. Det är genom dialogen som alla kan nå längre än vad de kan individuellt. Inom gruppen måste det få finnas olika tankar och idéer om hur man når målet eller målen. Att arbeta med andra kräver mycket övning och man måste lära sig att lära både av och med varandra. Att ta in stödfunktioner som Google drive är ett försök att bidra till att underlätta dels den övning som Senge talar om och dels att kunna lära av och med varandra. Genom de projektarbeten som finns beskrivna under rubriken “Personligt mästerskap” i detta dokument kommer eleverna att kunna träna på att arbeta tillsammans med andra i team. Att eleverna ska utveckla sin förmåga att arbeta tillsammans med andra framkommer också av LGR 11 under det första kapitlet i avsnittet Skolans uppdrag där man kan läsa: “Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt och tillsammans med andra.”.

Den femte disciplinen som Senge talar om är systemtänkande. Att se helheten och hitta olika lösningar som är hållbara på längre sikt är här viktigt. Att hitta en balans i den feedback som ges är enligt Senge viktigt för att man ska kunna nå de mål man satt upp. Denna balans är inte lätt att hitta och det är viktigt att vara medveten som lärare om komplexiteten i att ge och ta feedback.

Dialog som metod och ledarskap

Under senare år har det varit en stor diskussion om huruvida man ska låta eleverna söka info för egen maskin eller om man mer ska gå på en traditionell undervisningsmetod som till exempel katederundervisning. Men den här diskussionen som nu dessutom har blivit relativt polariserad saknar en central diskussionspunkt och det är den jag vill lyfta här.

I början när Internet kom så kom det flera texter som handlade om att nu kommer det starka informations- och kunskapssamhället. Men den generation vi ska möta i skolan nu definierar i undersökningar inte media som kunskap, information och nyheter utan som relationer. Det är relationen och dialogen som är det viktiga för dem. Var och en i den forna publiken som Dan Gillmor kallar dem kan nu prata direkt med varandra och samarbeta direkt med varandra oberoende av var dem är i världen så länge det finns Internet uppkoppling.

Att kunna föra en dialog är svårt. Dialog handlar nämligen inte om att en står och pratar, utan det bygger verkligen på att man kan kommunicera, föra ett samtal framåt och lyssna. Detta är något som väldigt många tar för givet. Men egentligen är det väldigt få människor som kan det här riktigt bra. Jämför nu de två ovan nämnda metoderna, egen informationssökning för elever och mer traditionell katederundervisning med definitionen på media som unga har i form av att media är relationer och med det som följer med detta i form av krav på dialog.

Det är inte mycket utrymme som ges för dialog i någon av dessa två metoder. Jag tror att vi behöver tänka om och tänka nytt. Fundera på denna provokativa fråga: Om en elev kan hitta liknande eller samma innehåll som du levererar i klassrummet fast på Youtube, varför ska eleven då komma till ditt klassrum? Klassrumsundervisningen måste alltså leverera något utöver det som eleven lätt kan ta del av via en filmad genomgång på Youtube. Jag tror att man kan ha filmade genomgångar online som lärare då vi måste hinna med att gå igenom det innehåll som ska levereras i enlighet med styrdokumenten. Men kanske är det också dem som behöver förändras för att möta ett högkommunikativt samhälle.

Dialogen är det svåra nu. Det är där utmaningen i ledarskapet i klassrummet ligger. Det är där vi behöver arbeta tillsammans med eleverna för att komma vidare. Men det är dialogen som är den där kraften som kan ge ett mervärde för eleven att komma till klassrummet även om själva genomgången av innehållet finns lätt att tillgå online. Dialogen måste hamna i diskussionens centrum. Den som kan figurerar ut hur man kan föra en dialog där kommunikation flödar i många riktningar samtidigt dessutom kommer bli en stor vinnare i framtiden.

Skolan – del i förebyggande arbete?

Politiken talar ofta om hårdare tag mot brottsligheten. Det talas till exempel om mer av övervakning. Problemet är att jag inte tror att det är hårdare tag som behövs. Särskilt inte när det kommer till unga. Det som behövs här är ett skifte i synen på vad man vidtar för åtgärder från repression till förebyggande arbete. Vi har stora problem med hur vuxna förhåller sig till barn och ungdomar idag. Vi vuxna lyckas inte med det vi borde göra, nämligen att lyssna på barn och unga och ta deras behov på allvar. Alla varningsklockor borde ringa när den psykiska ohälsan ökar kraftigt bland barn och unga. Bara mellan åren 2011-2014 ökade stressen från 6 av 10 som var stressade över skolarbetet till 9 av 10 som var stressade över skolarbetet (Ung röst 2011 och 2014).

Redan 2012 visade BRIS att skolan var den näst vanligaste orsaken till att unga kontaktade dem. Nu har skolan blivit den tredje vanligaste orsaken till att unga kontaktar BRIS. Men det beror inte på att skolan blivit bättre utan att den psykiska ohälsan har ökat så lavinartat att den nu är den klart vanligaste orsaken till att unga kontaktar BRIS. Det är uppenbart att detta förr eller senare får konsekvenser också när det kommer till ungdomsbrottsligheten. Samtidigt har vi studier från 2007 som visade att var tredje fall av mobbning/kränkande behandling sker av lärare mot elever. Ca 50 procent av lärarna och ca 60 procent av rektorerna valde att göra ingenting enligt denna undersökning för att komma tillrätta med mobbning/kränkningar. Enligt BEO berör 40 procent av alla anmälningar vuxna som kränker elever i skolan.

Vilken bild har vi vuxna satt av oss själva bland barn och unga med det här agerandet? Vilken bild har vi satt av vad som är tillåtet och inte tillåtet med det här agerandet? Vad tror man att det här kommer få för konsekvenser för dagens och kommande generationer unga när det här får fortgå? Tilläggas kan att 20 procent av landets 9:e klassare gick ut utan behörighet till gymnasieskolan. Vad ska dem göra nu? Hur ska vi se till att de får stöd att komma vidare?

Metoo och skolan

I berättelser om hur det ser ut i skolan från elever får vi nu höra förfärande berättelser om vad de har varit med om. Här är en berättelse: “Min datorkunskapslärare på gymnasiet gav mig högsta betyg för att han tyckte jag hade snygga bröst. Han sa det alltså rakt ut under betygssamtalet…” och här är en annan berättelse: “Träslöjdsläraren som varje gång jag ville ha hjälp ställde sig bakom mig och tryckte kuken mot min rumpa när jag stod tryckt mot arbetsbänken. Jag lärde mig rätt snabbt att inte be om hjälp.”. Det är inte förvånande berättelser som kommer fram under Metoo för skolans del, men det är ändå med bedrövelse som jag tar del av det här. Det är en förtroendekris för skolan nu. Det är en förtroendekris för tilltron till vårt samhälle. För det här handlar inte bara om skolan. Det handlar om en samhällskultur som tyvärr också blivit en skolkultur.

DN publicerade 2007 en artikel som visade att var tredje fall av mobbning och kränkningar utförs av lärare mot elever. Den artikeln (tyvärr bakom betalvägg) innehöll flera andra siffror som vi måste dra lärdom av nu i kölvattnet av Metoo i skolan. I samtliga fall som författarna till den artikeln hade granskat fanns vetskap om dem hos lärare och rektorer. När lärare fick reda på kränkningar valde 51 procent att inte reagera och 62 procent av rektorerna att inte agera. 15 procent av lärarna och 10 procent av lärarna bedömdes ha försökt göra något åt situationen. I hela 30 procent av fallen hade anmälarna gjort parallella anmälningar mot lärare och rektorer för hur man hade valt att inte agera. Skolinspektionen har i rapport efter rapport efter rapport visat att 40 procent av alla anmälningar om kränkningar till BEO berör vuxna som kränker elever i skolan. Det är svårt att ta in det här. Jag levde också i förnekelse under en period till jag tvingades ta in detta. Siffrorna talar så starkt att det går inte i slutändan att förneka dem.

Jag kan inte låta bli att fundera över uttalanden från en del skoldebattörer om att “eleverna ska skärpa sig” och att det ska “införas hårdare tag mot barn och unga”. Varför detta har förts på tal och vad det är för typ av grupperingar inom skolsystemet som driver den här linjen har nu hamnat i blixtbelysning i kölvattnet av Metoo inom skolan. Det är omöjligt att frigöra sig från tolkningen att man vill ha ökade befogenheter för att kunna använda dem för att fortsätta kränka elever och för att skaffa sig den makt som krävs för att sådant här inte ska komma fram i ljuset. Det blir nu begripligt varför man på en del håll är så rädda för att eleverna ska få inflytande att man till och med kallar elevinflytande för kontraproduktivt. Om man kallar elevinflytande för kontraproduktivt så menar man att träning i demokratiska arbetsformer är kontraproduktivt. Då är demokratin i förlängningen kontraproduktiv om man lyfter detta till samhällsnivå.

Vi är vid en tipping point. En tipping point där vi inte längre kan utföra vårt demokrati- och värdegrundsuppdrag med trovärdighet och värdighet. Vi är vid en tipping point där man allvarligt kan börja ifrågasätta vilket värde som finns kvar i likabehandlingsplanerna. Det här är allvar nu. Vi kan inte blunda längre. Vi kan inte blunda för att vi har strukturella problem i skolan. Jag vill att det tillsätts en kriskommission som får reda ut hur vi alls ska kunna arbeta med demokratifrågor, värdegrundsfrågor och likabehandlingsfrågor med trovärdighet och värdighet efter det här. Detta är enligt min åsikt den allvarligaste krisen för svensk skola sedan vi införde allmän folkskola i Sverige. Det här underminerar förtroendet för skolan på ett sätt som få andra saker har potential att göra. Vi befinner oss i en situation nu där krismöten måste hållas. Vi är i en situation nu där tuffa beslut behöver fattas. Stärk demokratiuppdraget, öppenheten, transparensen och elevernas fri- och rättigheter. Det är min medicin för framtidens skola och se till att det finns såväl analoga som digitala arenor där elever kan uttrycka sina åsikter, tankar och erfarenheter om skolan!

Skola, psykisk ohälsa och sociala medier

Under ett antal år har vi sett att den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat och den har ökat relativt snabbt. Vi kan se detta bland annat i att andelen elever som känner sig stressade över skolarbetet ökade från 6 av 10 i Ung Röst 2011 till 9 av 10 elever som känner sig stressade över skolarbetet i Ung röst 2014. Vi kan se det i BRIS undersökningar där stressen nu är den främsta orsaken till att unga kontaktar dem.

Problematiken med stress och ökande psykisk ohälsa är ett resultat av att det inte finns någon helhetsbild kring den enskilde individen. De får en massa influenser från väldigt många olika håll. Skolan är en av dessa. Sociala medier är en annan. Andra vuxna runt omkring är en tredje. Kompisar är en fjärde. Tidningar och tv är en femte. Såhär kan man hålla på och det är svårt att få en överblick över vilka influenser som för tillfället påverkar den enskilde individen. Det är exakt här vi måste bli mycket bättre som vuxna för det finns signaler om detta som inte vi lyckas fånga upp idag.

Det var inte så många år sedan som många elever var ute på Twitter och berättade att de inte mådde bra. Vuxenvärldens reaktion var inte speciellt omfattande direkt. Snarare var det till och med vissa som försökte få det till att man borde göra mer av det som gör barn och unga stressade och pressade, något som jag bland annat var ute och bemötte vid den här tidpunkten på Twitter. Vad barn och unga försökte förmedla där var tydliga signaler om just att det saknas ett helhetsperspektiv och vuxna som inte lyssnar i den omfattning som man borde göra. För det här är det återkommande temat: Vuxna som inte lyssnar tillräckligt och som inte ger någon reflektion tillbaka oavsett om detta tas upp i skolan eller på sociala medier.

Skolan kan inte bära hela ansvaret för det här. Men det föreligger ett stort ansvar på skolan när eleverna tillbringar så mycket tid där. Vem är till exempel huvudansvarig för den enskilde elevens arbetsbelastning i skolan som helhet? Det svar jag brukar få när jag ställt den här frågan på sociala medier är att alla har ansvaret. Men då blir det lätt så att ingen har ansvaret. Jag är väldigt oroad över att vi har elever som faller igenom på grund av det här och som sitter med en alltför hög arbetsbelastning.

Stress, hög arbetsbelastning och oro kommer leda till att man får problem med ordningen i skolan. Det kommer man inte komma åt med disciplinära åtgärder som riskerar leda till än mer oro som i sin tur kan generera ökad stress. Det måste man komma åt med förebyggande arbete på vetenskaplig grund och framförallt: Ett lyssnade förhållningssätt.

Post 9/11 generationen i skolan

Den 11 september 2001 händer en händelse som har fått dramatiska effekter sedan dess. Vad vi såg i samband med 11 september attentaten 2001 och som har fortsatt i allt snabbare takt under resten av 00-talet och 10-talet är en utveckling där människor eller grupper av människor kombinerar interaktiva medier med idéer från tidigare samhällsparadigm som borde vara irrelevanta för vår tid och får en explosiv cocktail som kommer skapa krigen och terrorismen under det 21:a århundradet. Vi har nu elever i våra skolor som växer upp i en post 9/11-värld och som påverkas enormt mycket av den osäkra samhällskontext som råder i denna post 9/11-värld, men som inte får hjälp i skolan att förstå denna osäkra samhällskontext. Detta gör i alla fall mig väldigt oroad. Hur påverkas den här gruppens lärande och personliga utveckling av att växa upp i en så osäker samhällskontext som vi befinner oss i ett post 9/11 samhälle och inte få hjälp med att förstå denna osäkra samhällskontext?

Jag ställer inte den frågan för att jag förväntar mig att det finns ett färdigt svar utan snarare för att det är en fråga som jag tror det finns ett värde i att fundera vidare över. Det är inte alls självklart att stöket i den svenska skolan just nu beror på bristande respekt för lärare eller bristande disciplin. Våra barn och unga växer upp idag i en osäker värld som förändras allt snabbare och detta skapar både oro och osäkerhet. Vi måste fundera på hur vi vuxna ska hjälpa denna post 9/11 generation att förstå sin samtid. Att förstå varför omvärlden är så osäker som den är. Terrorattentanten den 11 september 2001 mot World Trade Center och Pentagon är en så omskakande händelse att det finns ett samhälle före den 11 september 2001 och ett efter 11 september 2001.

Det låter så lätt i den svenska skoldebatten att ordningsproblem ska lösas med disciplinära åtgärder men i en omvärld som vår som idag kännetecknas av snabba förändringar och en snabbt ökande grad av osäkerhet, komplexitet och oförutsägbarhet måste vi vuxna våga tänka ett eller flera steg till än att ta till enkla lösningar med disciplinära åtgärder mot unga. Det är nog tid för oss vuxna att börja reflektera självkritiskt över hur vi bemött en ung generation som lever i en värld av allt snabbare förändringshastighet och en ständigt ökande grad av komplexitet, oro, osäkerhet och oförutsägbarhet.

Från lärarbrist till Virtual Gated communities & AI

Lärarbristen är idag ett faktum. Många skolor har idag en brant uppförsbacke när det kommer till att rekrytera lärare. Värst är det i mindre kommuner som det ser ut nu är min känsla av det jag hör. Detta har inneburit att lärares löner har stigit kraftigt. Lärarbristen kommer förmodligen att förvärras de kommande åren inte minst i takt med att vi ser hur alltfler kommer behöva fortbilda sig som en följd av att Internet of things leder till att mänsklig kunskap kommer att fördubblas var 12:e timme.

Samtidigt är det de skolor som idag har den tyngsta situationen som paradoxalt kommer att bli den stora vinnaren i framtiden. Den lilla byskolan kommer slå den stora skolan i många större kommuner i landet. Anledningen till detta är att det är dessa små byskolor som nu är först ut att behöva kämpa för att lösa lärarbristen. Det är där det idag drivs innovation för att få in lärare. Det är där man vågar testa nya grepp som att använda sociala medier i arbetet för att få tag på lärare. Det är där vi kommer få se lösningar först med ny teknologi för att kunna upprätthålla verksamheten trots en eskalerande lärarbrist. Genom de nätverk dessa skolor bygger upp när de letar lärare i både Sverige och utomlands så skapar man sig ett försprång i en digital föränderlig värld där nätverk och nätverkande är a och för en framtida fungerande verksamhet. Det är mot den lilla byskolan i den lilla byn som alla borde titta idag. För det är där det största suget efter förändring finns idag. Det är där det största suget efter innovation finns idag för att kunna rädda kvar sin skola i byn. Större skolor kommer få problem att följa med i en allt snabbare värld med små nischade byskolor som kommer driva innovation, ha stora sociala nätverk och som kommer förändras i en allt snabbare takt.

Utanför skolan kommer vi få se Virtual Gated Communities (hemliga nätverk) växa fram som kommer att förbigå skolan och utbilda i de frågor som är viktiga för att nätverket ska kunna bli ännu kraftigare. Generellt kommer social kompetens eller social intelligens satt i relation till den virtuella digitala världen att bli helt central. Att förstå hur man bygger upp nätverk, hur man ser till att skydda sina nätverk från läckor och från freeriders kommer bli centralt. Informationen som nätverket har ska bidra till att exklusivt stärka nätverket och inte komma andra konkurrerande nätverk till hands.

Reaktionen när detta blir allmänt känt att dessa Virtual Gated Communities har förbigått skolan kommer bli kraftig. Man kommer försöka stoppa kommunikationen i dessa Virtual Gated Communities men detta kommer inte lyckas. Åtgärderna som skolan har i sin portfölj för att försöka förhindra barn och unga att delta i dessa utbildningar kommer inte att vara tillräckliga och relativt lätta att kringgå med den snabba teknologiska utvecklingen som bas. Skolplikten kommer inte kunna skydda skolan från grupper utifrån som förbigår skolan. När skiftet i tilltro har skett från skolan som institution till löst sammansatta hemliga nätverk (Virtual Gated Communities) finns det väldigt få sätt att återställa tilltron.

En del lärare, rektorer och skolledare kommer att kunna hantera detta och parera för dessa hemliga nätverk genom att själva bygga upp tillräckligt starka nätverk med tillräckligt exklusiv kunskap och information för att de ska kunna vara med och konkurrera i en värld som nu byggs på nätverkande också inom skolsystemet. Andra lärare, rektorer och skolledare kommer hamna i mycket stora bekymmer när man tappar sin tilltro, sitt förtroende och sin auktoritet. Riskerna för att dessa kommer bli utsatta för kränkningar och i värsta fall våld i sitt arbete är markant högre än de som lyckas skapa tillräckligt starka egna nätverk. Särskilt i takt med att de kommer bli allt ensammare i skolsituationen i takt med att fler och fler lärare lämnar skolan och det blir allt svårare att rekrytera till ledande positioner inom skolan. Ledande personer som är helt avgörande för att undvika allvarliga problem i verksamheten.

När Virtual Gated Communities tar över mer och mer av utbildningen så kommer likvärdighet att uppstå inom dessa slutna nätverk där alla i nätverket har tillgång till nätverkets samlade kunskap och information. Men det kommer vara stora skillnader i kvaliteteten på vilken kunskap och information som olika Virtual Gated communities kommer att sitta på. Värdet av att vara med i ett Virtual Gated Community i förhållande till ett annat Virtual Gated community kommer att variera kraftigt och vilket Virtual Gated Community du kommer in i kommer vara rätt avgörande för vilken möjlighet du har att påverka din egen livssituation, vilken makt och inflytande du har i samhället. Den krassa verkligheten är att man inom skolsystemet kommer få det svårare att nå barn och unga i takt med att de spenderar alltmer fokus i den digitala världen och kommer alltmer in och vänjer sig vid Virtual Gated Communities där man agerar i slutna nätverk.

Som om detta inte var nog komplicerat och komplext så kommer nu nästa revolution in i skolans värld de kommande 10 åren. Jag talar om artificiell intelligens och maskininlärning som redan idag börjat visa vad den går för när stormästare i Jeopardy slås av IBM:s Watson, när världsmästare slås i Go och i Schack och vi får nyheter om att man redan har AI-teknik som slår oss människor på tester i läsförståelse.

Prognosen för närvarande är att robotar baserade på artificiell intelligens ska kunna börja ersätta lärare redan om 10 år. Men med tanke på att man sade att det skulle dröja till bortåt 2035 innan vi fick se datorer slå världsmästare i Go och det tog i själva verket 3 år att få fram så skulle jag börjat fundera redan nu på vad som väntar här de kommande åren. Vi måste nu börja fundera på hur lärarprofessionen är så annorlunda från AI – robotar att vi kan motivera vår existens i framtiden. Artificiell intelligens och maskininlärning kommer ensamt medföra så stora förändringar inom lärande området att man bara utifrån dem två kan konstatera att skolan idag står inför en av sina största utmaningar sedan allmän folkskola infördes i Sverige.

Mobilen i skolan

En smart telefon som vi använder till det mesta idag. En smart telefon som är med oss överallt hela tiden. Katarina Graffman som är doktor i antropologi har studerat post millenium generationen och hon talar om hur den digitala identiteten för den här generationen som kallas för generation z har blivit viktigare än den reella identiteten.

Jag vill att både du som läser och jag som producerar stannar upp och funderar en stund här. Det här är viktigt om vi ska kunna möta den här generationen. Generation z. Jag vill att vi tillsammans stannar upp och funderar över vad detta innebär för lärande och för personlig utveckling och reflekterar över vår roll som vuxna här. Jag vill att vi stannar upp och funderar över hur barn och unga i generation z som ser den digitala identiteten som viktigare än den reella identiteten upplever en skola idag där alltfler ber dem att lägga undan sin smarta telefon.

Den här generationen kommer tillbringa 10 h och 19 minuter varje dag med att interagera med digital teknologi (Theodore Josiha Haig). Generation z lever sina liv i den digitala världen idag. Att säga till den här generationen att lägga bort mobilen där de lever mycket av sina digitala liv idag är detsamma som att säga till vuxna att lägga bort eller stänga av den fysiska världen. Är det verkligen min roll som pedagog att be barn och unga att stänga av den värld de ser som den primära världen idag?

Här finns en konflikt. En konflikt mellan två världsbilder. För en ung person så är den digitala världen den primära världen och den fysiska världen har för första gången blivit sekundär. För vuxna är det precis tvärtom. Den fysiska världen är den primära världen och den digitala världen är något som ligger där i fickan och bussar på uppmärksamhet. Man ser den digitala världen som en distraktion.

Detta är en konflikt mellan två världsbilder som både är svår att hantera och som är svår att lösa. Det finns helt enkelt inga enkla vägar att överbrygga denna konflikt mellan generationer idag i den här frågan. Konflikten om mobiltelefoner i klassrummet är i någon mån ett exempel på denna konflikt mellan två världsbilder. Detta har gjort frågan om smarta telefoner i klassrummet till en känslig fråga. En känslig fråga som oavsett hur man gör kommer att leda till frustration på ett eller annat sätt i en stor grupp inom skolans verksamhet.

Det finns all anledning att fundera och reflektera vidare över de här frågorna. Frågan om mobilen i klassrummet är inte så enkel som det kan framstå som när man tar del av den svenska skoldebatten. Både i traditionell och social media. Det är mycket viktigt att man funderar igenom sitt förhållningssätt noga i den här frågan både från lärare, från rektor, från elever, från skolledare och från skolpolitiker. Det är hög tid att vi tar en diskussion om de här frågorna som inkluderar att vi ska möta en generation nu som ser den digitala identiteten som viktigare än den reella identiteten och som inkluderar fakta som att den här generationen, generation z kommer tillbringa mer än 10 h om dagen med att interagera med digital teknologi.

Jag ser det inte som min roll att som pedagog förhindra och stoppa barn och unga från att utvecklas med digital teknologi genom att införa mobilförbud till exempel. Jag ser det som min uppgift som pedagog att arbeta med att utveckla metoder och innehåll som kan möta upp en digital generation kallad generation z. Det är det jag brinner för och tror på. För vi har en ung generation som idag växer upp och lever sina liv online och i mobilen. Det är den generationen som är mitt fokus.

Smygsändningar från klassrummen

Frågan om sändningar i smyg från klassrummen kommer upp lite då och då och det kan vara bra att ta upp den här frågan tänker jag. Den första instinktiva idén som förmodligen kommer upp är att man ska förbjuda mobiler och liknande enheter med kameror vars bilder och video sedan hamnar på sociala medier som Snapchat eller Periscope som var aktuell för något år sedan.

Då tycker jag man ska fundera en gång till. Världen har aldrig någonsin varit så öppen och transparent som den är nu med Internet. Men hur öppna och transparenta mot omvärlden är vi de facto i skolan egentligen i förhållande till den värld vi lever i idag med all världens samlade information tillgänglig online? Och: Vilka kanaler erbjuder vi elever som känner ett behov av att agera whistleblowers inifrån skolan kring beteenden och bemötanden som de upplever på ett obehagligt sätt?

Jag tror nämligen inte att det här med smygfilmningar i klassrummen handlar om att elever vill kränka lärare utan att de vill skicka en tydlig signal till oss vuxna om att det a) inte är tillräcklig öppenhet och transparens i den verksamhet de tillbringar stora delar av sin vakna tid i och b) att vi vuxna inte tillhandahåller kanaler där elever kan agera whistleblowers inifrån skolan.

Men det är också uppenbart för mig att vi inte tillräckligt diskuterat frågor rörande etik och moral i förhållande till medier som Periscope där man inför stor publik kan sända live online. Inför detta faktum måste även jag förhålla mig självkritisk. Detta har inte varit mitt fokus i diskussionen om skolan och i undervisningsmaterial heller. Här finns det viktiga frågor att ställa och diskutera tillsammans med eleverna. Vi vuxna måste föra en kontinuerlig dialog med unga om de här frågorna på deras villkor. Framförallt handlar det om att vi vuxna måste bli mycket bättre på att lyssna på barn och unga. Många gånger finns det varningssignaler att sådana här smygsändningar kan komma igång långt tidigare som en följd av att något hänt till exempel. Det är viktigt att vi tar ansvar i ett nytt medielandskap.

Jag förstår till fullo det obehag som sådana här sändningar kan medföra men ledarskap handlar också om att våga ta diskussionen och våga driva även de svåra frågorna utan att ta enkla vägar ut som att beslagta mobiler eller förbjuda mobiler. För det är en enkel lösning som inte är hållbar i längden. Redan idag har vi dessutom kameror som är i storleken av en skjortknapp. Det är mycket svårt att se hur vi skulle kunna förhindra kameror i våra klassrum. Av den anledningen väljer jag att bejaka utvecklingen istället för att motverka utvecklingen.

No votes yet.
Please wait...