Fredrik

PISA-rapporten

Decrease Font Size Increase Font Size Text Size Print This Page

Vi har fått ett resultat som är bättre än det som var 2012 i PISA. Men man kan utifrån de diskussioner, rubriker och debatter vi har haft idag undra över vad det är för riktning som är den rådande. Debatterna, rubrikerna och så vidare har spretat. För det är inte en upp- eller nedgång i PISA som är frågan här. Frågan handlar om vilken karta, riktning, kompass och styrfart som skolan har i en snabbt föränderlig omvärld där osäkerheten ökar. Frågan handlar om hur vi kan påstå att vi har bättre resultat i den svenska skolan när 50 000 – 70 000 elever har så hög frånvaro att de redan får anses helt eller delvis ha lämnat skolan, när unga tystnar på grund av att de inte orkar med de allt högre kraven i till exempel skolan.

När barn och ungas hälsa och välmående har försämrats kraftigt i takt med att kraven blivit allt högre i skolan med alltfler läxor och prov till exempel för att vi vuxna ska få ett fint resultat i internationella mätningar, ja då är det dags att ta mod till sig och titta sig själv i spegeln och vara självkritisk. Lärarbristen är lika stor som innan PISA 2015 kom. Där finns fortfarande inget svar på hur den ska lösas. Prognoserna pekar nu på att andelen lärare som saknas kommer uppgå till 60 000 lärare redan 2019. Det är hög tid att ta en allvarlig funderare över vad framtiden innebär. Till exempel vad det innebär för vad som är kunskap att mänsklig kunskap som en följd av Internet of things kommer att fördubblas var 12:e timme.

No votes yet.
Please wait...

Comments

comments